MR

Hejsan alla därute !!!
För en polis betyder MR; misstankeregister, men för hela sjukvården betyder det magnetröntgen.

Igår var jag på sjukhuset i Lund för att kontrollera deras magnetkamera. Tiden de hade satt var 14.20, ni kanske tänker att denna tid var väl ok.
Men lägg in detta att man inte fick äta, dricka, snusa eller röka 4 (fyra) timmar innan. Jag funderade länge på att snusa men jag vågade inte för att de ser säkert detta när de sätter igång kameran. Det blev så att jag avstod från allt.

Jag kom dit till Lund i god tid fick en relativt just parkering. Begav mig till det stora stora huset som alla kallar "blocket". På lappen jag hade fått, stod det "gå in i hisshall A och åk ner till K (kulvertplan).

Jag tänkte, enkelt som en plätt, men det var det inte. Jag gick in i en hiss bland 8 andra hissar.
Tryckte på "K" dörren gled igen och gick uppåt, jag tittade mig omkring men det fanns ingen mer än jag i hissen. Har jag tryckt fel, nej knappen "K" var intryckt. Plötsligt stannade hissen och då var jag på sjätte (6) våningen. Ingen stod och väntade, så jag tryckte på "K" igen. Hurra den gick neråt och efter en mycket kort stund var jag framme i kulverten.

Jag hoppade ur hissen och kontrollerade om det fanns några skyltar till MR och det fanns det.
Det har alltid sagts så att det finns människor typ uteliggare som övernattar i sjukhusens kulvertar, men jag träffade inga på vägen till MR.

Väl inne på avdelningen med tre jättestora kameror (se bild) fick jag lägga allt metall som jag hade på kroppen, klocka, halsband, ring och pungpiercingen.
Man får nämligen inte ha metall när man fotograferas, metallen kan bli som projektiler och orsaka skada på kroppen och kameran.

Avklädning och en tunn liten rock med knäppe fram och så ryggläge utanför kameran.
Innan hade jag lämnat en CD-skiva som jag ville lyssna på under fotograferingen.
2 st sköterskor en manlig o en kvinnlig kollade så att jag låg bekvämt och bra, det gjorde jag också.

Kvinnan sade att hon skulle sätta en nål i armen på mig (det är typiskt att de skall pina oss män)hon skulle nämligen spruta in kontrast.
Men så sade hon att först skulle hon ge en spruta för att tarmarna skulle lugna ner sig. Det var då jag reagerade "vad då tarmarna, detta stod inte i kallelsen, vad menar du?"

Jo det var så att de skulle även spruta in kontrast i ändtarmen för att få en bättre bild på blodomloppet.
Ja vad gör man inte för fotograferna, det spände rätt jävligt när kontrasten sprutades in men jag klarade det.
Nu var allt insprutat och då skulle det bli åka av efter det att jag fick öronproppar och headset (för musiken).

Musik och musik jag tyckte maskinen hade redan ett lite trumsolo med vispar och bas i en mysig takt.
Åka, ja rätt in i toarullen och plötsligt stopp, vad händer. En trevlig röst frågar om det var rätt volym på musiken, nej, höj lite. Rösten; nu börjar vi, och plötsligt blev det ett JÄVLA vrål, musiken försvann och någon hade kört igång någon stridsvagn eller dylikt.

Så kom rösten "andas in blås ut, håll andan" Jag gjorde som rösten sade, höll andan och började att tänka kan inte mer, kan inte mer, sen tänkte jag, skiter i det, börja andas. Sagt och gjort, inget skäll kom i öronen på mig, men stridsvagnen hade inte stannat.
Rösten igen "andas in, blås ut, håll andan" Jag gjorde så, men jag började också att räkna så att jag hade koll på det hela. Nu gick det bättre med andningen. Musiken den fanns inte, stridsvagnens ljud var högre än musikens ljud.

Yes nu kom rösten och frågade om allt var bra, ja det var det men volymen på musiken kunde höjas betydligt sade jag. Rösten "nu är volymen maxad".
I helvete heller, nu kanske men inte när stridsvagnen startar upp igen och det var precis vad den gjorde. Jag låg helt stilla och väntade på rösten som uppmanade till andningsstillestånd.
Den kom aldrig, men jag fick åka ut från toarullen, de skulle korrigera några stela kuddar.

In igen och då var jag fast i rullen, förstod jag. Lite klassisk musik skönt, lite stridsvagn med dunka dunka, troligtvis hade den fått bandkrängning, lite klassiskt.

Så var det hela tiden i toarullen. Det fanns fläktar men det började bli lite varmt och svetten började komma, rösten kunde i alla fall säga "nu har vi inte lång tid kvar" men nej rösten kom aldrig tillbaka. Hade de lämnat mig i rullen med stridsvagnen och gått o fikat.........

Men nej nu rullar de ut mig, men det var inte sant för de rörde mig bara en millimeter, så på det igen.
Tiden blev lång, men plötsligt så gled jag sakta ut ur toarullen, och rösten som stod vid sidan om "sängvagnen" sade att nu var det klart.

"Jaha" sade jag, det var inte så farligt tänkte jag.
Precis då, så spände det som fan i magen, ut på toa inte i rullen. Där var det skönt att sitta. Nu förstår jag att de målade mina tarmar i apelsinfärg så att de kunde se blodomloppet i en annan färg.

Ut i bilen och in med CD-skivan för att lyssna utan stridsvagnsbuller, det var bara den sköna Skånska sexan som drog mig till Ystad.
OBS OBS Res inte till något sjukhus för att ta passfoto,dessa godkänns icke.

Ha det bra och akta er för toarullar/T